Bob Dylans knasdag på Skansen, Otto skriver

 

Direkt när han kom innanför grinden av Skansen vill bob Dylan äta. Han var sugen på pannkakor. Man kunde ta själv grädde och han tog alldeles för mycket. Nästan allt som fanns. Vid kassan var kassören arg och satte tallriken med allt på i Dylans ansikte. Han kände sig lite missförstådd och åt inget just då. Trodde att man gör så på Skansen.
Tänkte lugna ner sig lite och kolla på djuren istället, såg inte så bra för allt grädde runt ögonen och snubblade på en trappa och rullade in rakt i hage hos de stora älgarna.
När älgkon fick syn på besökaren sprang hon i glädjen och sparkade Bob Dylan ut över staketet. Precis då kom turisternas minibuss, den med öppet tak och Dylan hamnade där. Duns!
Busschaffören nöp Dylan bakom örat, kallade på vakterna som kan ta bort de som stör, bort från Skansen.
Men chefen tyckte att han ska istället jobba några timmar och plocka älgbajs. Men även chefen på Skansen har ett hjärta och gav Bob Dylan möjlighet att sköta djuren de sista timmarna. Dylan gav de vatten och sjöng kända Dylanlåtar och fick stor publik. Så kan det gå!


Prenumerera på nya blogginlägg

Mina spanar på Bob Dylan på Naturhistoriska riksmuseet

 

Bob Dylans dag på Naturhistoriska Riksmuseet.

 

Det var en vanlig dag för Bob Dylan. Det var bara en likadan eftermiddag. Han hade åkt till Naturhistoriska Riksmuseet. Bob Dylan hade tagit sig till museet med en flygande kvast. Han råkade ta sig till universums kant men till sist kraschlandade han utanför Naturhistoriska Riksmuseet. Han fick också en stor bula så att han inte kunde gå. Bob trodde att han var hemma så han gick in.

 

Senare hade Bob gått till dinosaurieavdelningen.

Han blev så rädd så håret flög av. Sen sprang han till museivakten och sa: ”Det finns levande dinosaurier!” ”Du måste skoja”, sa vakten. Då kom en T-rex och åt upp vakten! Bob sprang ut och hämtade en flygande trehjuling. Den hade inte flygplansläge men till sist fick han igång det. Plötsligt kom klass 3c flygande. De klamrade sig fast på trehjulingen. Men, oj då. Hampus ramlade.

Han föll rakt ner på T-rexens huvud och åkte rutschkana ner på svansen.

Bob och klass 3c landade i kristallutställningen. Killen i informationsdisken kom och krossade en monter och tog fram en kristall. Ljuset blixtrade i kristallen så T-rexen blev blind.

Sen gick Bob runt på alla fem våningar och tittade på alla uppstoppade djur. Han såg en tiger och fjärilar och massor av kräldjur. Han såg utställningen om människan. När han skulle hänga i grenen stelnade hans muskler till och han hängde i en halv minut. Sen gick han och fikade. Han drack kaffe och åt en chokladmuffin. Han köpte en liten säl i butiken.

Nästa dag stod det i tidningen att Bob Dylan aldrig mer får komma tillbaka till Naturhistoriska Riksmuseet. ”Oj”, sa Bob. ”Men det var ändå kul.”

 

 

 

SLUT

 

En fråga till dig och Dylan: Vad tycker du är roligast på Naturhistoriska?

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Tuvas berättelse om Bob Dylan på Gröna Lund

BOBB DYLAN TAPPAR BORT SIG 
GRÖNA LUND

(skrivet av Tuva P, våren 2017, strax efter att hon fyllt 8 år)

 Bob Dylan och hans mamma kliver ombord på Gröna Lund.

Hon ger honom ett slags band. Han vet inte vad det är till för.

Men han struntar i att fråga för att han ska snart åka karusell.

Mamman bestämmer att de ska först åka några tråkiga, långsamma bilar. Han vill faktiskt mycket hellre börja med berg- och dalbanan där bredvid.

” Det är alltid bättre att börja med något litet” säger mamma.

”Ja, ja” svarar Bob.

Sedan står de också i kön för att åka de där långsamma bilarna… och kliver på när det är deras tur.

Äntligen är de klara och ska åka den där riktigt roliga berg- och dalbanan. Bob är Lycklig.

”Aaaaehhhh” låter Bob Dylan.

Mamman ropar ”Lugn i stormen!” De åker och det är högt. Han är väldigt glad att de åkt klart, lika glad som när han gick på.

”Nu ska vi åka lyktan!” säger Bob Dylans mamma. Men det vill inte Bob. ”Men vi köper glas nu först” svarar hon.

Han har redan kräksjukan.

”Kom då Bob Dylan, ropar mamma! Kom så käkar vi glass!”

`Det låter mycket bättre` tänker Bob Dylan.

När de åkt klart lyktan, och kvasten köpte de sockervadd och det är dags att åka hem.. fast han längtar inte hem, han vill stanna kvar på Gröna Lund och köpa ännu mer glass.

Han släpper mammas hand och rymmer. Först gömmer han sig i någon slags konstig barnvagn. Plötsligt går en massa fötter, vandrar omkring Bob Dylan och så går han uppåt och uppåt. Men plötsligt rullar han på något vis ut.

”Aaaahhhhh”  skriker han men ingen hör. Han åker uppåt och vrålar  ännu högre , det högsta han kan  men ingen hör då heller.

Plötsligt startar någon slags karusell, som visst Bob Dylan landat i. ”Ghhhaghhuh”! vrålar han.

Bob Dylan är inte fastspänd. Han åker uppför en stor och hög backe. Hur sa det gå?

Han svischar ned för backen och kräks på en barnvagn där nere. Han lossnar från platsen han sitter på.

Och flyger över hela Gröna Lund.

Han landar bland en massa tavlor och svänger mot en dörr. Dörren öppnas och en massa saker syns. Det hoppar ett skelett rakt framför honom. Han blir så rädd så att det  blir lite blött i byxan. Men så ser han en dörr med ett hjärta på. Ordet TOA ser han också.

Han springer dit och öppnar dörren. Där sitter ju en kille med sår över hela kroppen och ska just ta lite toapapper men säger: ”Hej, hej!” med en riktigt läskig monsterröst.

”Aaahhhh!” skriker Bob Dylan, och springer ut och springer på en gammal farbror och in genom ett spöke. Han vet inte var han är någonstans men nu är han i alla fall ute ur den läskiga rummet. Han blir knuffad av en blå vagn och flyger rakt upp i stora slänggungan.

Aaahhhh!” skriker han medans han bara snurrar runt, runt.

”Hjäääälp, hjälp!” ropar han och flyger rakt ut ur karusellen och rakt ner i havet med huvudet först men han får en idé att han kanske kan crawla och hinna ifatt en båt som finns där borta. Plötsligt ser han en lång pinne. ´Den kommer säkert att räcka enda bort till båten!` tänker han men pinnen var bara 3 meter lång.

Bob Dylan sätetr sig på pinnen. Han ska ro. Fast han har inget att ro med!!?.. han tar sina byxor och sin tröja. Han ror det snabbaste han kan. Han kommer säkert ifatt båten på det viset. Båten kommer närmare!

Men vinden blåser alldeles för mycket. Bob Dylan får sin tröja i ansiktet och ser ingenting. Båten guppar hit och dit och varsomhelst. Han krockar rakt in i en riktigt stor vägg, tar snabbt bort tröjan. Han ser en jättebläckfisk eller… är det kanske ett rövarskepp. Bob Dylan stoppar ner  huvudet för att se ordentligt men åker rakt in i en propeller och snurrar runt där.

Bobb Dylan försöker kravla sig upp på båten men det går inte så bra till en början. Han fastnar.

Nu är han äntligen uppe på båten efter att han kämpat i flera timmar, känns det som. Där uppe står hans mamma som pratar med en liten tjej i tron att det är henens Bob.. han knuffar lilltjejen och  ställer sig framför mamman.

”Hejsan bob Dylan, här står du ju! Du har ett sår på benet!”

Han minns att det hände när kalsongerna gick sönder men sa ”Ja,  men strunt i det!”

” Nu fokusrera vi på det där med klänningen” säger mamman. Men Bob Dylan fattar ingenting vad mamman pratar om. Det kan väl inte vara så att mamman stod och pratade med den där tjejen och…

Bob Dylan kollar ut över havet!

Han längtar hem!

 

Fortsättning följer…

 

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Nu är klassens brevblogg till Bob Dylan här

Utvalda

   

 

Hej Bob Dylan!

Under hösten skriver vi till dig vad vi gör! Visst är du intresserad av det?

Vi ska också skicka en fråga som du kanske inte hinner svara på men alla dina fans kanske gör det.

Klass 3c på Björkhagens skola skriver också en guidebok för dig så du hittar rätt när du kommer till Stockholm.

Fråga 1: Har du läst alla artiklar om oss efter att vi skrivit brev till dig? Googla bara ”Åttaåringar, brev, Bob Dylan”

Vi hörs

Alla vi klass 3c

 


Prenumerera på nya blogginlägg