Mina spanar på Bob Dylan på Naturhistoriska riksmuseet

 

Bob Dylans dag på Naturhistoriska Riksmuseet.

 

Det var en vanlig dag för Bob Dylan. Det var bara en likadan eftermiddag. Han hade åkt till Naturhistoriska Riksmuseet. Bob Dylan hade tagit sig till museet med en flygande kvast. Han råkade ta sig till universums kant men till sist kraschlandade han utanför Naturhistoriska Riksmuseet. Han fick också en stor bula så att han inte kunde gå. Bob trodde att han var hemma så han gick in.

 

Senare hade Bob gått till dinosaurieavdelningen.

Han blev så rädd så håret flög av. Sen sprang han till museivakten och sa: ”Det finns levande dinosaurier!” ”Du måste skoja”, sa vakten. Då kom en T-rex och åt upp vakten! Bob sprang ut och hämtade en flygande trehjuling. Den hade inte flygplansläge men till sist fick han igång det. Plötsligt kom klass 3c flygande. De klamrade sig fast på trehjulingen. Men, oj då. Hampus ramlade.

Han föll rakt ner på T-rexens huvud och åkte rutschkana ner på svansen.

Bob och klass 3c landade i kristallutställningen. Killen i informationsdisken kom och krossade en monter och tog fram en kristall. Ljuset blixtrade i kristallen så T-rexen blev blind.

Sen gick Bob runt på alla fem våningar och tittade på alla uppstoppade djur. Han såg en tiger och fjärilar och massor av kräldjur. Han såg utställningen om människan. När han skulle hänga i grenen stelnade hans muskler till och han hängde i en halv minut. Sen gick han och fikade. Han drack kaffe och åt en chokladmuffin. Han köpte en liten säl i butiken.

Nästa dag stod det i tidningen att Bob Dylan aldrig mer får komma tillbaka till Naturhistoriska Riksmuseet. ”Oj”, sa Bob. ”Men det var ändå kul.”

 

 

 

SLUT

 

En fråga till dig och Dylan: Vad tycker du är roligast på Naturhistoriska?

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Benjamin om Bob Dylans natt på Vasamuseet

Bob Dylans natt på Vasamuseet.

 

Det var en regnig kväll när Bob Dylan skulle åka till Vasamuseet. Han hoppade in i sin raketbarnvagn och började åka. Av misstag åkte han runt hela världen två gånger! Sen kom Bob till Vasamuseet. Det första han gjorde var att krocka med en vägg. Då kom en man som jobbade där och sa att:

– Starkt ljus är inte bra för träet. Det är därför det är mörkt.

– Men jag är mörkrädd, sa Bob. Varför kan du inte tända en liten lampa i alla fall?

– För att det skadar träet, sa den som jobbade där. Han hette Michael Jackson, för det var den riktiga Michael Jackson. Han började sjunga ”Thriller” med ljus och hög röst. Plötsligt hoppade det fram zombies ur rummets alla mörka hörn och Bob blev så rädd att han flydde in i Vasaskeppet. Där inne råkade han trycka på en knapp så att hela båten började flyga iväg, upp och längre upp i himlen. Sedan tryckte han på en annan knapp så att en fallskärm vecklades ut och skeppet gled åter ner i museets mörka rum.

Ingen fanns inne på museet för att det var stängt. Men Bob visste inte om det så han gick bara in ändå. Michael var där eftersom han bodde och sov på museet. På nätterna var han vaken och denna natt visade han Bob runt. De gick in i skeppet och vidare in i ett mörkt, mörkt rum. Sedan hörde han en zombieröst och därefter en dörr stängas. En lampa tändes och då såg Bob att Michael var en zombie. Bob skakade hand med zombien och sa:

-Hej Michael Jackson! Vad grön du har blivit.

Då blev Michael en vanlig människa igen. De båda slog följe och gick runt på museet för att läsa om och lära sig historien om Vasaskeppet. De såg en skylt vid skeppet där det stod vem som egentligen ägde skeppet. Det stod att Gustav den andre Adolf, sonson till Gustav Vasa, ägde skeppet. Idén var att Vasaskeppet skulle kriga mot Polen. Skeppet hade 64 kanoner och kulor och krut ombord. Gustav och hans kusin Sigismund krigade om vem som skulle vara kung i Sverige.

Bob sa:

-Tur att vi inte krigade mot varandra för då skulle jag dö på en gång eftersom du har en hel armé av zombisar!

– Ja, du skulle verkligen vara död innan jag hade hunnit blinka, sa Michael och fnissade.

Bob och Michael gick vidare till nästa skylt. På den stod det att skeppet sjönk den 10 augusti 1628. Det kom en kastvind och så en till vilket gjorde att skeppet lutade åt ett håll och vatten kom in genom kanonportarna. Skeppet fylldes med vatten och sjönk snabbt!

Michael undrade hur Bob kom till museet så snabbt. Bob sa att han kom i en raketbarnvagn. Då skrattade Michael så att han nästan svimmade. Då sa Bob:

-Jag åkte runt världen två gånger av misstag för att den åkte så snabbt! Jag såg en elefant, en isbjörn och aror. En av arorna hoppade in i barnvagnen och nu är den med mig för att lära sig om Vasaskeppet.

– Jag skulle vilja ha en själv med en döskalle på, sa Michael.

– Vadå, en ara? Sa Bob.

– Näe, en raketbarnvagn såklart! Sa Michael.

Sedan hade Bob Dylan och Michael Jackson en fest och alla zombiesar fick vara med. Zombiesarna och Michael Jackson och Bob Dylan hade jätte-kul. Michael och Bob hade tårtor och bullar och zombiesarna fick hjärnor och larver.

Sen frågade Bob Dylan om det är ensamt på Vasamuseet? Då sa Michael Jackson:

-Ja, det är väldigt ensamt.

Bob Dylan sa då:

-Vill du komma hem till mig? Du kan få bo där hela ditt liv om du vill. Jag bor i Vita huset.

-Jag skulle gärna vilja bo med dig i Vita huset, sa Michael Jackson.

Efter kalaset tog Bob Dylan ett släp som var så stort så hela Vasaskeppet fick plats på det och sen åkte Michael Jackson och Bob Dylan och alla zombiesar på flaket som satt fast på raketbarnvagnen. De åkte till Vita huset och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.


Prenumerera på nya blogginlägg

Tuvas berättelse om Bob Dylan på Gröna Lund

BOBB DYLAN TAPPAR BORT SIG 
GRÖNA LUND

(skrivet av Tuva P, våren 2017, strax efter att hon fyllt 8 år)

 Bob Dylan och hans mamma kliver ombord på Gröna Lund.

Hon ger honom ett slags band. Han vet inte vad det är till för.

Men han struntar i att fråga för att han ska snart åka karusell.

Mamman bestämmer att de ska först åka några tråkiga, långsamma bilar. Han vill faktiskt mycket hellre börja med berg- och dalbanan där bredvid.

” Det är alltid bättre att börja med något litet” säger mamma.

”Ja, ja” svarar Bob.

Sedan står de också i kön för att åka de där långsamma bilarna… och kliver på när det är deras tur.

Äntligen är de klara och ska åka den där riktigt roliga berg- och dalbanan. Bob är Lycklig.

”Aaaaehhhh” låter Bob Dylan.

Mamman ropar ”Lugn i stormen!” De åker och det är högt. Han är väldigt glad att de åkt klart, lika glad som när han gick på.

”Nu ska vi åka lyktan!” säger Bob Dylans mamma. Men det vill inte Bob. ”Men vi köper glas nu först” svarar hon.

Han har redan kräksjukan.

”Kom då Bob Dylan, ropar mamma! Kom så käkar vi glass!”

`Det låter mycket bättre` tänker Bob Dylan.

När de åkt klart lyktan, och kvasten köpte de sockervadd och det är dags att åka hem.. fast han längtar inte hem, han vill stanna kvar på Gröna Lund och köpa ännu mer glass.

Han släpper mammas hand och rymmer. Först gömmer han sig i någon slags konstig barnvagn. Plötsligt går en massa fötter, vandrar omkring Bob Dylan och så går han uppåt och uppåt. Men plötsligt rullar han på något vis ut.

”Aaaahhhhh”  skriker han men ingen hör. Han åker uppåt och vrålar  ännu högre , det högsta han kan  men ingen hör då heller.

Plötsligt startar någon slags karusell, som visst Bob Dylan landat i. ”Ghhhaghhuh”! vrålar han.

Bob Dylan är inte fastspänd. Han åker uppför en stor och hög backe. Hur sa det gå?

Han svischar ned för backen och kräks på en barnvagn där nere. Han lossnar från platsen han sitter på.

Och flyger över hela Gröna Lund.

Han landar bland en massa tavlor och svänger mot en dörr. Dörren öppnas och en massa saker syns. Det hoppar ett skelett rakt framför honom. Han blir så rädd så att det  blir lite blött i byxan. Men så ser han en dörr med ett hjärta på. Ordet TOA ser han också.

Han springer dit och öppnar dörren. Där sitter ju en kille med sår över hela kroppen och ska just ta lite toapapper men säger: ”Hej, hej!” med en riktigt läskig monsterröst.

”Aaahhhh!” skriker Bob Dylan, och springer ut och springer på en gammal farbror och in genom ett spöke. Han vet inte var han är någonstans men nu är han i alla fall ute ur den läskiga rummet. Han blir knuffad av en blå vagn och flyger rakt upp i stora slänggungan.

Aaahhhh!” skriker han medans han bara snurrar runt, runt.

”Hjäääälp, hjälp!” ropar han och flyger rakt ut ur karusellen och rakt ner i havet med huvudet först men han får en idé att han kanske kan crawla och hinna ifatt en båt som finns där borta. Plötsligt ser han en lång pinne. ´Den kommer säkert att räcka enda bort till båten!` tänker han men pinnen var bara 3 meter lång.

Bob Dylan sätetr sig på pinnen. Han ska ro. Fast han har inget att ro med!!?.. han tar sina byxor och sin tröja. Han ror det snabbaste han kan. Han kommer säkert ifatt båten på det viset. Båten kommer närmare!

Men vinden blåser alldeles för mycket. Bob Dylan får sin tröja i ansiktet och ser ingenting. Båten guppar hit och dit och varsomhelst. Han krockar rakt in i en riktigt stor vägg, tar snabbt bort tröjan. Han ser en jättebläckfisk eller… är det kanske ett rövarskepp. Bob Dylan stoppar ner  huvudet för att se ordentligt men åker rakt in i en propeller och snurrar runt där.

Bobb Dylan försöker kravla sig upp på båten men det går inte så bra till en början. Han fastnar.

Nu är han äntligen uppe på båten efter att han kämpat i flera timmar, känns det som. Där uppe står hans mamma som pratar med en liten tjej i tron att det är henens Bob.. han knuffar lilltjejen och  ställer sig framför mamman.

”Hejsan bob Dylan, här står du ju! Du har ett sår på benet!”

Han minns att det hände när kalsongerna gick sönder men sa ”Ja,  men strunt i det!”

” Nu fokusrera vi på det där med klänningen” säger mamman. Men Bob Dylan fattar ingenting vad mamman pratar om. Det kan väl inte vara så att mamman stod och pratade med den där tjejen och…

Bob Dylan kollar ut över havet!

Han längtar hem!

 

Fortsättning följer…

 

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Frans skriver om träslöjden

Idag var vi på träslöjd där gjorde vi stora tärningar.

Vi slipade de jättenoga.

Vår lärare visade oss att inte bara slipa utan att  att trycka också.

Vi fick se våran låda där vi la våra tärningar.

Fråga till Bob Dylan och dig: Vilken sak från träslöjden minns du?


Prenumerera på nya blogginlägg

Hedvig skriver om en fästing på oväntat besök🕷

När jag kom till skolan så insåg jag att jag hade en fästing i armvecket.🕷

Jag gick till skolsyster för hon skulle ta bort min fästing. Skolsyster tog bort fästingen med NAGLARNA! Sen så tog hon ett papper och en tejp bit. Hon tog fästingen och satte den på pappret och tog tejpen å satte den på pappret! Hon sa att jag skulle säga till mamma eller pappa. Jag gick till klassrummet och alla frågade vad som hände.

Jag sa att jag hade en fästing. Typ alla sa har du tagit fästing sprutan? Jag sa att jag hade inte tagi fästing sprutan. Dom sa att du kan kan få TBE?!😬 Nä, den var så liten så och skolsyster sa: inte alla fästingar har det giftet i sig själv.

fråga nr7: Hur många fästingar hittade du på dig i ditt liv?🕷


Prenumerera på nya blogginlägg

Agnes skriver om NO- undervisning ute

Jag tycker att det är roligt att få vara ute i skogen och ha lektionen där!                Jag lär mig om djur och andra saker i skogen.

Vi fick i uppdrag att hitta sommartecken,vi fick välja om vi ville vara med en kompis eller själva.   Vi fick gå runt med förstoringsglas och letade

Frågan: Bob Dylan och alla ni andra, hur lärde ni er om insekter när ni gick i skolan?


Prenumerera på nya blogginlägg